Hur gör man skillnad gällande mossor och lavar?

Det finns mängder av underarter till mossor och lavar som är oerhört lika varandra både till färg samt form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt skilda växter, som kan behärska annorlunda förhållande och som är känsliga för olika saker.

Lavar är sannerligen inte en växt per se utan en korsning mellan en svamp samt en alg alternativt cyanobakterie. Svampen innebär stomme och beskydd åt laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och annan nederbörd. Vid utdragen torka skyddar den även algen från att torka ut. Algen i sin tur bidrar med att alstra energi med hjälp av fotosyntes.

Det finns runt tvåtusen olika sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, även om det finns en uppsjö varianter med alla möjliga nyanser, exempelvis klargul eller brinnande orange. De flesta lavar trivs i miljöer som är torra och ljusa. Det finns emellertid undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan!

Lavar växer helst på stenar samt träd. De arter som trivs på sten utsöndrar ämnen som långsamt bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stjälk, rotsystem samt blad. De byggs upp av svampen som bildar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Emellanåt är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.

De vanligaste lavarna är renlav samt islandslav. Lavar kan användas inom flera områden. Det finns traditioner kring att ha islandslav i sallader, och man har under historien haft lav i brödbak. Somliga lavar kan man med stor fördel använda för att växtfärga garn och då få mustiga, vackra naturfärger. Det finns således mycket man kan göra med lavar, om man endast vet vilken sort det är man har, och vad man ska göra.

Mossor är växter som oftast är gröna till färgen och som trivs på platser med skugga samt fukt. De växer framförallt på marken, men också på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt och eternit. Detta innebär att mossa stundtals gillar att växa på hustak.

Mossa saknar rotsystem med har istället korta rottrådar som förankrar växten med underlaget. Dessa mosstrådar har ingen möjlighet att ta upp vatten och näring. Istället sker upptag genom de bladliknande utskotten, genom porer som hela tiden står öppna.

När mossa växer på takpannor växer de inte allt för sällan in mellan takpannorna och då vintern och kylan anländer leder det till att vattnet i mossan fryser och expanderar vilket gör att takpannorna går itu. Det är för den skull angeläget att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat expandera på taket, utan man tvingas avverka det för hand, inte nyttja bekämpningsmedel eftersom dessa kan missfärga takpannorna.

Mossa är då och då också ett problem i gräsmattan. Oftast beror mossans herravälde på att det är dålig dränering, inte bra gödslat och/eller för surt i gräsmattan för att gräset ska trivas. Det bästa är då att åtgärda de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti samt järnsulfat. På en del platser kan mossa vara väldigt attraktiv eftersom det ofta bidrar till en lummig grönska.

Det är alltså inte enbart odugligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både vackra och kan vara mycket användbara! Vill man få bort dom är det lättast med Fulstopp – också i gräsmattan.