Har du koll på vad som skiljer mossor och lavar åt?

Mossor och lavar kan vara till synes lika varandra, men de bägge växtgrupperna skiljer sig åt på många sätt. Även om bägge grupperna till exempel inte har rötter har de skilda sätt att komma runt det problemet.

Mossa är en oftast grön växtgrupp som har funnits tillgänglig på jorden i cirka 450 miljoner år. De har inget rotsystem men har istället mindre rottrådar som förbinder växten tillsammans med underlaget. De har även en kort stam samt bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket fukt och gärna är skuggigt. De kan gro på stenar och jord, men också andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer samt asfalt.

Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom ständigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och håller kvar fukten. Det gör att mossa är en ovälkommen gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den expanderande isen har sönder takpannorna. Det bästa sättet att ta undan mossa från takpannorna är manuell borttagning.

Mossa tycker om att gro i näringsfattig och sur jord som gärna har dålig dränering. Då övertar mossan eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk samt dränerar sin trädgård kan gräset få fördelar och konkurrerar således ut mossan.

Man kan även använda sig av järnsulfat, som i butiken har namn som mossa gti och så vidare, för att raskt avverka mossa. Man måste dock vara observant på att det är ett bekämpningsmedel och det måste användas med största varsamhet. Man ska inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att få bort mossa där eftersom dessa medel kan missfärga pannorna.

En del platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man bör inte endast hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan garanterat tillbaka. Ibland kan mossa vara oerhört vackert i trädgårdar och ge en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det sedan blir blött igen kommer växten åter spira och fortplanta sig.

Lavar å andra sidan är inte en ensam planta utan en korsning mellan en alg alternativt cyanobakterie samt en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i nästan samtliga fall är det svampen som skänker den dess utseende. Svampen skyddar mot uttorkning och skapar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för uppgift att bilda energi genom fotosyntes.

Lavar trivs bäst där det är ljust och torrt. De är vanligtvis grå till färgen och kan bestå oerhört långa perioder helt utan vatten eftersom de då hamnar i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring genom nederbörd. En del lavar växer på sten och kan utsöndra ämnen som sakta bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.

Det finns också lavar som växer på träd och erhåller sin näring när vatten sipprar över värdväxten vilket medför att dessa lavsorter tar oerhört lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav och islandslav. Det finns en lång tradition att använda lav i t.e.x. mat eller att färga garn med det för att ges naturfärger.

Som man kan observera så är mossor och lavar i själva verket inte särskilt lika varandra, även om de i vissa fall kan te sig så! Vill man eliminera dom så är det smidigt och varar längst med hjälp av Fulstopp.